Bitter Sweet Symphony
Livet är hemskt. När händer det något positivt? Kommer jag alltid få leva på den negativa sidan? Kommer jag någonsin igen säga att jag är lycklig? Inte falskt lycklig utan lycklig rakt igenom.. NÄR? Kan du säga mig det? Jag är ensam, ensammast.. Jag klarar inte detta ensam! Jag vill sova, sova som aldrig förr. Jag vill kunna vakna upp när detta är över, när jag glömt allt, när all smärta är borta. Det hände för snabbt.. Jag klarar det inte! Snälla, ta mig härifrån!
När jag tänker tillbaka på dig och mig, och dig och mig, och ni och jag och på våra minnen har haft så strömmar tårar ner.. Ett liv utan er klarar jag inte. Det blir för svårt. Jag kan inte ens gå utan dina andetag i mina lungor.
Harry, du är allt. Allt du lärt mig och all tid jag tillbringat med dig har varit den bästa i mitt liv. Jag ångrar inte en sekund. Åh, lille hästen, jag älskar dig. Det finns ingen eller inget som kan ersätta dig. Utan dig är jag ett minne blott..
Jag hatar att vara hemma. Det funkar liksom inte..
Jag saknar dig så jag vet inte vad. Vart är du?
Jag vet ingenting.. Jag hatar detta. Jag vill inte leva detta liv. Det enda jag vill säga är att jag älskar er, whatever happends!
Du är den enda jag kan prata med, hjälp mig nu som jag försökt hjälpa dig!
Jag hatar detta livet! Ta mig härifrån och låt mig aldrig komma tillbaka...
Kommentarer
Trackback
