saracharlottesvensson

Jag har famlat i mörker, men i dig såg jag ljuset.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben i lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.

Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen.
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på laget.
För jag tänkte på jag-et, och jag såg alla tecken.
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.

Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta.
Ta mitt skimmer, för jag brinner.
Du är blott en blek lanterna, jag har gjort det här så länge.
Jag kan lika väl fortsätta.

Existerar jag enns för dig?