Rostig kärlek

Jag borde vara glad, jag borde vara lycklig.
Jag har inget i mitt liv som kan dra ner mig längre.
Fan, jag red ju till och med Harry idag!
Vad kräver jag egentligen av lyckan som redan finns?
Vadå? Jag har allt jag vill ha.
Vänner, familj & min Harry igen.
Helvete, vad krävs för att dessa känslor ska försvinna?

Ja, det var kanonkul att få sitta på Harrys rygg igen,
få känna hans takt genom hela kroppen igen.
Senaste gången jag satt på hans underbara rygg
var 23 november 2009. Världens bästa sista dag innan allt gick under igen.
Nu får jag komma dit när jag vill, ja, jag är sjukt tacksam!
Det är jag, men idag känns allt så konstigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0